Det är med sorg i hjärtat som jag skriver detta
En av mina stora inspiratörer när det gäller musik, förlorade i helgen kampen mot cancern. Den kom snabbt och obarmhärtigt och svepte med sig en av de stora i modern svensk musikjournalistik, Lennart Persson blev bara 58 år.
Första gången jag upptäckte Lennart, var genom tidningen Larm, jag hade precis köpt Elvis Costellos "My Aim Is True". På väg hem gick jag in på biblioteket i Vara och fick se samma ansikte som på skivan pryda nr 7 av en tidning som hette Larm. Jag lånade hem tidningen, den innehöll allt från Costello, Jam, Kinks, Ian Dury till Tom T Hall. Speciellt Lennarts krönika som kort och gott hette "Singlar" fastnade, jag tror jag har eller har haft precis alla singlar som nämns i den krönikan. Larm blev en musikalisk bibel och la den stora grunden till den skivsamling jag har idag. Lennart skrev alltid med en passion för musiken som smittade av sig, det fanns en ärlig glöd och finess som var unikt i en bransch där allt går ut på att sälja så mycket som möjligt.
Lennart var också med och startade en av Sveriges bästa skivaffärer, Musik & Konst i Malmö tillsammans med Peter Thulin. Jag minns än idag med vilken spänning man gick och hämtade posten den dagen man visste att det skulle komma en lista från Musik & Konst. Dom var alltid först med det som intressant och stod det i listan att skivan var ett måste i varje riktigt skivsamling så köpte man den. Och varje gång visade det sig stämma, många de skivor som fortfarande står ut i min samling som de bästa är köpta från den listan på rekommendation från Lennart så som: The Cramps första 12" och Jason & The Scorchers första EP.
Jag minns fortfarande nervositeten man kände första gången man stegade in till Lennart på Musik & Konst, men allt släppte när man började prata musik med. Lennart tog sig alltid tid och pratade om skivor som man borde lyssna på, ett besök hos Peter och Lennart gjorde alltid stora hål i plånboken, men jag ångrade aldrig någonsin ett inköp, musiken skapade en rikedom som var värd mer än pengar.
Under åren lärde jag känna Lennart genom alla besök i Malmö, både i affären och på ett antal konserter. Det var alltid lätt att prata med Lennart, hans djupa kärlek till musiken och hans kunskap, var något som han gärna delade med sig av. Mitt sista minne av Lennart är från sommaren 2008, när vi bodde grannar på "Down On The Farm", vi satt och drack en öl och pratade musik vid campingstugorna innan festivalen drog igång.
Lennart lämnar ett stort tomrum efter sig som inte går att fylla, men livet går vidare och det han har skrivit kommer att påminna oss om vem han var och vad han brann för.
Till Lennart som alltid rockade hela vägen
Det är med tungt vedmod jag läser det du skrivit om Lennart, man kan väl inte skriva så mkt mer med respekt och beundran för Lennart. Jag instämmer till 100%. En av mina planeringar inför semestern var att bla besöka Lennart på Konst & Musik,så stor var han för mig. Jag kommer nu att hänga tavlan med Bo Diddley som jag köpte signerad av Lennart på hedersplats. Gud vilket sväng det kommer att bli där uppe, Lennart som Dj, Bo riffar på sin Mona-Lisa, Elvis minns gamla Louisiana Hayride minnen, Joe kör Gabba Gabba Hey, Big Mama Thornton sveper några raka Daniels. Tack för din fina memorian Christer. Frid önskar Stefan Öster
