wallofnoise - Sanningar, halvsanningar och rena lögner

Svenska städer brinner skulle kunna vara en passande löpsedel i dessa tider. Svenska och nysvenska ungdomar sätter eld på några av de stora städernas förorter, Malmö var först men nu har det spridit sig till Göteborg och Uppsala. Jag tror inte det kommer att stanna där, fler stora och mellanstora städer i Sverige kommer att drabbas av detta till synes meningslösa våld och denna fullständigt onödiga skadegörelse.

Men vad gör vi och vad har vi gjort för att förhindra det som just nu händer i Sverige. Det är lätt att som politiker och myndighetsutövare sitta i TV och fördömma handlingar som någon annan gör sig skyldig till, och självklart skall vi kritisera det som händer och de som gör detta. Men vi måste också se vad det är som har lett fram till dagens situation och vad vi kan ändra på för att det inte skall hända igen.

Många av de ungdomar som bor i storstädernas förorter lever i ett utanförskap långt ifrån den ”verklighet” som våra styrande befinner sig i. När sedan våra folkvalda väljer att skära ner på välfärden, så är det ofta dessa ungdomar som drabbas hårdast. Fritidsgården där dom har sin trygghet läggs ner, resurser i skolan som gör att dom klara sig igenom de första nio åren dras in. Deras föräldrar blir av med jobbet och som en följd av detta också hoppet om ett bra liv.

Vill bara klargöra att jag inte försvarar den skadegörelse och det våld som förekommer, men jag tycker det är viktigt att titta nyanserat på det som händer och inte bara döma dessa ungdomar på förhand. Tänk dig att som 15 åring, med ett redant trassligt socialt liv, få beskedet din sista dag i grundskolan, tyvärr du duger inte i vårat samhälle, ett IG i fel ämne och detta är verklighet för många. Tyvärr verkar inte den regering som sitter eller någon annan för den delen, ta det här på allvar, man kan inte svika dessa ungdomar gång på gång och sedan kräva att dom skall ställa upp på samhällets regler och krav. Någonstans måste man möta dom på deras villkor och göra en gemensam plan för hur deras framtid skall se ut i det samhälle som vi alla vill ha. Ett samhälle där alla får plats och där vi mäts efter våra egna personliga kunskaper och förutsättningar, där varje individ är unik och har något att bidra med.

Tyvärr finns det en svans i samhället som är så kallade yrkesdemonstranter och uppviglare, dom finns på båda sidor av den politiska mittlinjen. Med en blodhunds skicklighet och näsa för situationer som kan leda till upplopp, rör dom sig bland missnöjda ungdomar och eldar på stämningen med målet att det skall urarta på det sätt vi har sett de senaste veckorna. I de flesta fall har dessa personer ingen koppling till de ungdomar eller det område som drabbas av meningslösa kravaller. Både den höger- och vänsterextrema sidan består av ungdomar med en ganska trygg och välordnad uppväxt, men något i deras uppväxt har gjort att dom sökt sig till ytterkligheter inom politiken och nu är deras mål att skapa oreda och kaos, underligt nog delar dom det här målet, dock har dom olika syften och framför allt skiljer sig deras slutgiltiga mål.

Självklart har förortens unga också ett eget ansvar för det som händer, men jag är säker på att om dom får chansen att tillsammans med politiker och myndigheter ta ett större ansvar för sin egen situation, tror och hoppas jag att detta kan leda framåt till en bättre situation för alla inblandade. Därför måste de folkvalda se till att verktygen finns, det är först då som vi kan bygga vidare på det samhälle vi en gång var så stolta över, där social rättvisa och trygghet var honnörsord och ordet solidaritet var lika självklart som det är bortglömt idag.

Det här handlar inte om höger- eller vänsterideal, utan är mycket viktigare än så. Det är ett gemensamt ansvar som vilar på alla medborgare, det är faktiskt vi som styr landet genom de vi valt, därför behöver vi sätta press på våra politiker, vilket parti dom än företräder, att se till att framtiden tillhör våra ungdomar.

En kollega till mig ville att jag skulle skriva en krönika om Dwight Twilley, men hur spännande känns det. ,Visst är hans senaste skivor bra, men finns det något nytt att skriva om Twilley som person? Tveksamt! Missförstå mig inte nu, Dwight Twilley är en av mina stora powerpop hjältar. och med låtar som ”Looking For The Magic”, ”I’m On Fire” och "Trying To Find My Baby" har han en självklar plats i min egen lilla ”Hall of Fame”.

Ja du Stefan, nu kommer den här krönikan istället handla om nyare musik, dock med rötter från både 50-, 60-, 70-tal. Kanske till och med någon som har Twilley som influens vem vet!

Det kommer otroligt mycket bra musik där man tittar tillbaka på gamla hjältar men ändå skapar ny och spännande musik. Grupper som White Hassle, Justin & The Comsics och Drive By Truckers är lysande exempel på just detta.

White Hassle, egentligen ett hobbyprojekt för några av medlemmarna i NY punkarna Railroad Jerks, spelar någon form av ny alt country/pop. Om man letar efter influenser i deras låtar, finner man spår av bland annat, Cash, Beatles och Hank Williams, men det finns också vissa influenser från synth och electro.

Justin & The Cosmics spelar en underbar slyngelrock, med vokala drag av både John Lennon och Paul Westerberg. Justin och hans polare visar upp en respektlöshet i sättet att uttrycka sig musikaliskt, ena stunden är det vackert och skört för att i nästa stunda rocka loss i en Replacements liknande stänkare.

Drive By Truckers är kanske inte ett av världens mest nydanande band, men dom har fört alt countryn och sydstatsrocken ett steg närmare framtiden med sin underbara mix av amerikanskt rootsmusik. Det jag gillar bäst med DBT är deras ibland geniala texter, redan när första singeln kom med låten ”9 Bullets” var det texten jag fastnade för först. Men den kanske bästa texten som Patterson Hood har levererat, är ”World OF Hurt” från skivan ”A Blessing and A Curse”, låten handlar om olycklig kärlek som så många andra. Men där de flesta bara ser det bittra och mörka, ser Paterson en chans till lycka, läs utdrag ur texten nedan (hoppas att det är okej med PH) så förstår ni vad jag menar.

"To love is to feel pain" there ain't no way around it
The very nature of love is to grieve when it is over
The secret to a happy ending is knowing when to role the credits
Better role them now before something else goes wrong
No, it's a wonderful world, if you can put aside the sadness
And hang on to every ounce of beauty upon you
Better take the time to know it there ain't no way around it
If you feel anything at all


….

So if what you have is working for you, or you think that it can stand a reasonable chance, and whatever's broken seems fixable and nothing's beyond repair
If you still think about each other and smile before you remember how screwed up it's gotten or maybe dream of a time less rotten
Remember, it ain't too late to take a deep breath and throw yourself into it with everything you got

It's great to be alive

Annars är den mest lysande stjärnan på min musikaliska himmel just nu, Pete Molinari. En engelsman som låter som om han var född på andra sidan Atlanten i i en annan tid. Om ni vårdar och värdesätter era gamla vinylskivor med Hank Williams, Phil Ochs, Bob Dylan, Elvis Presley och många andra liknande artister så är Pete ett fynd. Han ser ut och låter som en självklar arvtagare till alla nämnda artister, med bra egna låtar samtidigt som han väljer sina covers med stor omsorg. Har ni ännu inte hört något, gå då in på Spotify och sök efter hans musik, eller varför inte gå direkt till källan www.damagedgoods.co.uk och beställ de skivor som finns, jag lovar, ni kommer inte bli besvikna, däremot kommer ni att vara evigt tacksamma för att ni har fått möjligheten att lyssna på gårdagens musik på väg in i framtiden.

Men för att knyta ihop säcken så kan ni som är intresserade av vad Dwight gör och hur han låter, surfa vidare till www.dwighttwilley.com och köpa några av era gamla utslitna favoritvinyler på CD.

Rock on