wallofnoise - Sanningar, halvsanningar och rena lögner

Den senaste månaden har jag sett ett antal matcher, både live och på TV. Allt från Svenska div 4, Superettan, Allsvenskan, till Spanska- och Italienska ligan. Visst skiljer det sig åt i kvalité och intensitet, men det finns också likheter; viljan att vinna, kärleken till fotbollen, men framför allt gnället och filmandet. En till synes schysst närkamp slutar allt för ofta med någon form av livsfarlig skada där den drabbade ligger och tar på diverse onda punkter på kroppen, för att efter bara någon minut vara helt återställd och slå den frispark som blev resultatet.

Många av våra fotbollsspelande ungdomar gör precis som deras idoler gör, lägger alldeles för mycket energi på gnäll och filmning. När det gäller gnällandet så gnälls det både när man orsaker en frispark och när man får en frispark och kanske mest vid en utebliven frispark.

Senast i raden är IFK:s Pontus Wernblom, enligt min mening en av Allsvenskans mest vårdslösa spelare som ofta går in med full kraft och dobbarna före i nästan varje närkamp. När han orsakar en frispark med sin spelstil gnälls det på domaren och när han sedan blir utsatt för exakt samma spelstil gnälls det på domaren. I dessa lägen liknar Pontus mest en bortskämd primadonna och slänger ur sig fraser som "Mordförsök" mm. Nu är han inte ensam om detta i Svensk eller internationell fotboll utan bara en av många.

Tror ni, som är förebilder för våra unga spelare att ni är goda sådana eller skickar ni ut helt fel signaler. I en värld full av mobbnings- och förnedrings TV behöver de som växer upp idag några att se upp till, ansvaret är ert, ta chansen att bli dom förebilder som dom unga behöver.

Fotboll är en komplex sport med många olika parametrar, en av dom är kampmomentet. Snälla ni ta inte bort detta från fotbollen, utan den försvinner charmen och intensiteten. Stå hellre upp en gång extra istället för att kasta er i tid och otid, i längden kommer både ni och fotbollen i stort att vinna på detta, - eller hur Glenn!

En av mina stora inspiratörer när det gäller musik, förlorade i helgen kampen mot cancern. Den kom snabbt och obarmhärtigt och svepte med sig en av de stora i modern svensk musikjournalistik, Lennart Persson blev bara 58 år.

Första gången jag upptäckte Lennart, var genom tidningen Larm, jag hade precis köpt Elvis Costellos "My Aim Is True". På väg hem gick jag in på biblioteket i Vara och fick se samma ansikte som på skivan pryda nr 7 av en tidning som hette Larm. Jag lånade hem tidningen, den innehöll allt från Costello, Jam, Kinks, Ian Dury till Tom T Hall. Speciellt Lennarts krönika som kort och gott hette "Singlar" fastnade, jag tror jag har eller har haft precis alla singlar som nämns i den krönikan. Larm blev en musikalisk bibel och la den stora grunden till den skivsamling jag har idag. Lennart skrev alltid med en passion för musiken som smittade av sig, det fanns en ärlig glöd och finess som var unikt i en bransch där allt går ut på att sälja så mycket som möjligt.

Lennart var också med och startade en av Sveriges bästa skivaffärer, Musik & Konst i Malmö tillsammans med Peter Thulin. Jag minns än idag med vilken spänning man gick och hämtade posten den dagen man visste att det skulle komma en lista från Musik & Konst. Dom var alltid först med det som intressant och stod det i listan att skivan var ett måste i varje riktigt skivsamling så köpte man den. Och varje gång visade det sig stämma, många de skivor som fortfarande står ut i min samling som de bästa är köpta från den listan på rekommendation från Lennart så som: The Cramps första 12" och Jason & The Scorchers första EP.

Jag minns fortfarande nervositeten man kände första gången man stegade in till Lennart på Musik & Konst, men allt släppte när man började prata musik med. Lennart tog sig alltid tid och pratade om skivor som man borde lyssna på, ett besök hos Peter och Lennart gjorde alltid stora hål i plånboken, men jag ångrade aldrig någonsin ett inköp, musiken skapade en rikedom som var värd mer än pengar.

Under åren lärde jag känna Lennart genom alla besök i Malmö, både i affären och på ett antal konserter. Det var alltid lätt att prata med Lennart, hans djupa kärlek till musiken och hans kunskap, var något som han gärna delade med sig av. Mitt sista minne av Lennart är från sommaren 2008, när vi bodde grannar på "Down On The Farm", vi satt och drack en öl och pratade musik vid campingstugorna innan festivalen drog igång.

Lennart lämnar ett stort tomrum efter sig som inte går att fylla, men livet går vidare och det han har skrivit kommer att påminna oss om vem han var och vad han brann för.

Nu kommer vi att dränkas i schlagerfeber, porrchocker och andra mer eller mindre tänkvärda löpsedlar. Hela mediautbudet kommer att handla om den styggelse till musikunderhållning som dom kallar Schlagerfestivalen. Den här veckan frossar vi i glitter, glamour och ytlighet, allt från svenska operadivor till östeuropeiska clowner.

I mitten av allt detta kommer vår egen schlagerkung Bert stå och domdera och klaga på att östfronten gömmer sig bakom kompisröstning och att alla regler måste ändras. Att sedan vi lägger våra tunga röster på Norge, Finland och övriga grannländer, det pratas det tyst om.

Sen är den stora frågan vad och vilka är det som tävlar, jag trodde i min enfald att det var låten det handlade om, men icke. Nu fokuseras det mest på artisten och framförandet, låten kommer inte ens på en hedrande 10:e plats. Nej, lägg ner hela skiten och satsa alla miljoner på vettigare saker. Låt Christer Björkman jobba inom vården några år så kanske han hittar tillbaka till verkligheten igen.

Passa på att lyssna till Sillstryparns gamla slagdänga "Doin' The Omoralisk Schlagerfestival" istället för att fastna framför de fördummande toner som kommer att strömma ur TV-apparetn på lördag kväll.

Så har det hänt igen, svensk fotboll har än en gång förlorat mot idiotin. 12 besvikna och troligtvis alltför överförfriskade djurgårdare skapade kaos på ett flyg mellan Malmö och Stockholm. Vi "vanliga Svenssons" förfasar över dessa neanderthalare som drar fram på fotbollsmatch efter fotbollsmatch. Men är det så konstigt att dom finns, ju mer utanförskapen ökar i samhället desto mer kommer vi få dras med den här typen av företeelser.

Fotbollen har fått ta skulden och kommer att få ta skulden även i framtiden, kanske en aning orättvisst, men det är alltid lättare att skylla på en synlig syndabock en på en samhällsstruktur som ständigt monteras ned. I mina ögon är detta inte bara en fråga för fotbollen utan också en politisk fråga, inte partipolitisk, utan en gemensam angelägenhet för alla partier oavsett färg och ideologi. Vi måste ta krafttag och ta reda på vad det är som gör att unga pojkar och män, för det är mest pojkar och män, kan hata så pass mycket att sådana här saker händer. Innan vi har fått klarhet i detta kommer vi aldrig att vinna kampen mot huliganism.

Ja visst vi kan lagstifta bort det från fotbollen och det behöver vi säkert göra för att det än en gång skall bli trevligt att gå på match med sin familj. Men vi kan inte lagstifta bort företeelsen, vi kommer bara att flytta den till en annan arena och plats. Men så länge våra ungdomar känner utanförskap kommer vi inte tillrätta med problemet, och det är vårt ansvar som medborgare och medmänniskor att ändra på detta, vi kan påverka våra folkvalda att ta tag i problemet. Det har ingen betydelse vilken politisk färg vi har, tar vi inte tag i detta snart så har förlorat ett par generationer.

Jag är ju optimist så jag tror att vi kommer att lösa detta, idiotin får inte vinna den här gången. Vi tillsammans är starka nog att hindra detta, så att våra barn får växa upp i samhälle där man kan känna sig trygg och se ljust på framtiden. Fotboll är en av de saker som bäst speglar det samhälle vi lever i och just nu behöver den hjälp av oss alla. Ta ställning mot våld och trakasserier, men också mot nedskärningar och demontering av det som en gång gjorde vårt land unikt, den Svenska välfärden.

Måste bara klargöra att detta inte är ett politiskt ställningstagande, utan ett mänskligt, jag är bara så j*vla trött på att hela tiden läsa om huliganer, våldtäktsmän, mördare mm. Jag vill tro på människan och mänskligheten och den framtid som vi skall ha tillsammans.