wallofnoise - Sanningar, halvsanningar och rena lögner

Har sett på lite olika samhällsprogram i veckan, bland annat ett amerikanskt där man tittade på varför så många ungdomar mår dåligt idag och vad man kan göra för att förebygga detta. Man fick nog aldrig några riktiga svar på vad som kan göras och hur man skall göra för att förhindra att det händer.

 

Problemet med ungdomar som mår dåligt eskalerar också i Sverige och vi måste göra något innan det är för sent, om det nu inte är det redan. Visst kan vi skylla på samhället och att våra folkvalda inte tar sitt ansvar, men det är bara en liten del av problemet. Alla vi vuxna har del i det här, vi kan gå före med goda exempel och försöka ändra den attitydförändringen som håller på att ta kål på nästan en hel generation.

 

Som tur är så är inte allt svart eller vit utan det finns en jävla massa färger där emellan. Jag har dock valt att skriva en liten text om en ytterlighet, och vad som kan hända när det går som allra mest snett. Håll till godo med texten nedan och ta den inte på för stort allvar, se den mer som en extrem avart av någonting som ändå kan hända och troligtvis redan har hänt.

 

 

Precis när kvällen börjar skymma

Går hon längs de ensliga bakgatorna i Stockholms innerstad

Omlindad av en röd sammetsfilt som hon stulit från sin senaste kund

Hon bär på en liten svart trälåda innehållande souveniren hon nyss erövrat

Tyst iakttar hon alla hon möter och letar redan efter ett nytt offer

 

Hon smiter in på en liten bar i slutet av gatan

Redan innan hon har hunnit sätta sig erbjöds hon en drink

När hon tittar upp möter hon ett par hungriga ögon

Ögonen stirrar på henne och undrar vad hon gör en kväll som denna

 

Strax innan stängningsdags lämnar dom den öde baren hand i hand

Inom ett par minuter befinner dom sig i mannens sovrum

Medan han klär av sig går hon in på toaletten för att göra sig ordning

Hon tittar på sitt vita ansikte i spegeln men ser ingenting

Med van hand plockar hon fram en rakkniv och går sakta tillbaka

 

Mannen tittar förundrat på henne och säger med drucken röst

Sötnos, vad är det som är fel, varför gråter du?

Ingenting svarar hon, det är bara det att tårar är Guds sätt att luras

Sen höjer hon kniven och gör slut på allt med bara ett enkelt snitt

 

När hon går därifrån är den lilla lådan lite tyngre än innan

Men inga souvenirer kan ta bort dom minnen hon bär på

Hon flyr från djävlar, hon flyr från änglar, hon flyr från spöken

Och hon flyr från en far som utnyttjade henne och en mor som aldrig såg

Hon flyr från minnen som leder till en framtid ingen vill ha

 

Hon fyller sin kammare med röda hjärtan

Hjärtan av kött och blod som en påminnelse av sårbarhet

Men inget hjärta i världen kan lindra hennes smärta

Och råda bot på ett sår som aldrig läker

Är det någon som vet vart vi är på väg, generation efter generation misslyckas i skolan och också senare i arbetslivet. Vad beror det då på, och finns det några enkla lösningar för att komma till rätta med problemet.

 

Orsakerna till att så många misslyckas med sina studier är många och frågan är mer komplex än vad man först kan tro, när man tittar på ytan. Men kanske den viktigaste orsaken är att alla människor inte passar in i vårt nya teoretiska informations- och tjänstesamhälle. Ett samhälle där det inte är fint nog eller lönsamt att jobba med händerna, utan dagens stora hjältar är de som skor sig på andras pengar. Vår kära finansmarknad med sina penga(blod)törstiga småpåvar som har makten att krossa en hel världs finanser med några felinvesteringar, styr en allt mer egoistisk och kall värld, där den starke tar vad den vill ha och den svage får leva på det som blir kvar och skylla sig själv att inte kunskapen och förmågan räcker till. Ett ord som solidaritet kommer i framtiden strykas ur SAOL, eftersom ingen längre förstår dess betydelse.

 

Men tillbaka till skolan, där grundproblemen skapas tack vare cyniska och kortsiktigt tänkande politiker. Redan i tidig ålder kan de som jobbar inom skolan se åt vilket håll varje enskild individ är på väg, och det är då vi måste stimulera de som i framtiden kan ta ansvar för sina egna studier och ge dom förutsättningar för att lyckas med sin akademiska utbildning. Men det absolut viktigaste är att vi fångar upp de som inte har samma förmåga eller inte är ämnade för teoretiska studier. Våra politikers visioner och ambitioner att alla skall få en grund för att kunna läsa vidare på högskolan är både vacker och berömvärd, men i verkligheten fungerar den tyvärr inte. Vi kommer alltid att ha barn och ungdomar som inte kan eller vill läsa vidare, vad skall vi då göra med dessa?

 

Jag har idéer om detta och även förhoppningar att vi en dag kan förverkliga några av dom. Det första vi måste göra är att ta till vara den praktiska kunskap som finns hos dessa individer, jag tror att det är där hela lösningen finns. Vi behöver införa fler lärlingsplatser, platser som delvis bekostas av företagen men även av staten. Företagen står för en mindre prestationsersättning till individen och staten står för en utbildningsersättning till arbetsgivaren. Prestationsersättningen är grundad på samma villkor som en vanlig grundlön, det vill säga närvaro. Kan vi få ett system där man börjar sin lärlingsperiod med samma ersättning som studiebidraget, och med en ökning varje halvår för att tredje året ha en ersättningsnivå på runt 5000 kr i månaden efter skatt, tror jag att vi kommer lyckas inte bara med att rädda ett stort antal individer utan också spara en massa skattepengar.

 

Hur kan detta då vara möjligt, säger ni, jo genom att ge de som inte kan eller vill läsa vidare, en möjlighet att lära sig ett yrke den praktiska vägen och därigenom slippa stå utanför framtidens arbetsmarknad.

 

De ungdomar vi inte lyckas fånga upp idag och som hamnar i någon form av utanförskap kostar samhället enorma summor varje år, droger, kriminalitet, fotbollshuliganer mm. Kan vi då minimera den kostnaden och istället lägga en del av dessa pengar på lärlingsplaster, förstår ni själva vilken vinst det blir för samhället både på ett samhällsekonomiskt och mänskligt plan.

 

Nu är det bara lösa tankar och ingen färdig plan, och det finns säkert tusen saker som måste lösas innan det kan bli verklighet, men då får vi väl se till att lösa dom, för så här kan vi inte fortsätta. Om det inte händer någonting snart kommer vi att förlora stora delar av våra kommande generationer, rätt ut i ett utanförskap som inte är till gagn för någon.

 

Det är dags att bestämma hur vi vill ha det i framtidens Sverige, skall vi ha ett samhälle där alla ges chansen till ett yrke, eller är det bara unnat de som klarar den allt mer teoretiska skolan att kunna försörja sig själva. Det är du och jag som bestämmer hur det skall se ut, genom de val vi gör, inte bara vart fjärde år utan varje dag. Genom att leva som vi lär och tänka med hjärtat i större utsträckning, så skapar vi en grogrund för ett samhälle där ordet ”Solidaritet” än en gång står för något positivt, och där vi gemensamt tar ansvar för den värld vi vill leva och uppfostra våra barn i. Själva ordet ”Solidaritet” måste tvättas rent från alla politiska stämplar och referenser och istället vara en självklarhet hos alla våra folkvalda oavsett partifärg, först då kan vi få ett samhälle vi kan känna oss trygga i och vara stolta över.

Ett av de nya modeorden i svenskan är ”social”, vi skall ha social kompetens, vi gör en social resa, vi vill uppnå en viss social status osv. Är det så att hela Sverige utan att veta om det börjar bli socialistiskt? Nu kanske vi inte skall blanda in politik i de här sammanhangen, fast det är svårt att låta bli, det kommer säkert att slinka igenom en och annan politisk fundering längre ner i texten.

 

Social kompetens har blivit ett viktigt verktyg i vårt jobbsökande och umgänge, kanske till och med viktigare än betyg och arbetslivserfarenhet, detta tillsammans med vår sociala IQ ger det oss förtur på arbetsmarknaden när vår övriga kompetens är likvärdig med våra konkurrenters. Vad är då social kompetens, är den medfödd eller har vi fått den genom vår uppfostran, kan man träna till sig social kompetens fast man egentligen inte har förmågan att umgås socialt?

 

Nu blev det sådär många frågor igen, och som vanligt kommer ni inte få något exakt svar, utan bara mina förvirrade tankar om hur det kan eller borde vara. Hela livet är ett rollspel, där vi i varje ny situation antar en ny roll, för visst beter vi oss olika på jobbet, i hemmet, bland våra barn, ute på krogen och bland kompisar. Alla dessa roller är intränade och ingår i vår sociala kompetens, varje gång vi hamnar i en ny situation är det en ny roll som krävs för att samspelet med andra människor skall fungera. Det finns dock ganska många i vår omvärld som inte vill eller har förmågan att inordna sig i olika roller, ibland går det bra ändå, men i de flesta fall fungerar det inte alls och individen i fråga hamnar ofta i en mängd olika konflikter med sin omgivning. Detta kan i sin tur leda till att personen i fråga har svårt att behålla både jobb och kamrater och i slutänden riskerar att hamna i ett utanförskap.

 

Jag är helt säker på att den största delen av den sociala kompetens som vi besitter inte är medfödd utan helt miljöberoende, vi formas av den miljö vi växer upp i och tar med oss en stor del av de värderingar som våra föräldrar har och står för. Jag tror också att samhället runt omkring oss ger oss förutsättningar för att utvecklas och lyckas i olika sociala sammanhang. Skolan är en viktig del, både uppfostrings och kunskapsmässigt, en större medvetenhet och kunskap om vår omvärld och dess invånares olikheter, ger större social kompetens och främjar den globala utvecklingen.

 

Det finns också dom personer som har en social störning i form av olika diagnoser, t ex ADHD, Autism mm, vilket gör att dom inte kan tolka de sociala signaler och regler som styr ett normalt umgänge. I dessa fall är det vi som står vid sidan, som måste ändra vår roll och lära oss att förstå och acceptera det beteende som har lett fram till en diagnos. I många fall kan vi genom bra pedagogisk träning och rätt medicinering hjälpa dessa personer till ett någorlunda normalt liv och därigenom en plats i det sociala umgänget.

 

Svaret på frågan om det är möjligt att träna upp den sociala kompetensen är naturligtvis ja! Självklart kan man träna på sin sociala förmåga, men endast till en viss gräns, har man inte haft förutsättningarna från början, blir det en lång uppförsbacke innan man kommer fram till ett godtagbart resultat, och kan skörda frukterna av hårt arbete.

 

Ett annat problem man kan ta upp är att vissa människor är översociala, och har svårt att se var gränsen går mellan de olika sociala situationerna som uppstår i livet. Dom har det kanske ännu tuffare i vårt samhälle och misslyckas ständigt i sitt umgänge med vänner och släktingar och blir därför ofta behandla som någon sorts paria av sin omgivning.