wallofnoise - Sanningar, halvsanningar och rena lögner

En kollega till mig ville att jag skulle skriva en krönika om Dwight Twilley, men hur spännande känns det. ,Visst är hans senaste skivor bra, men finns det något nytt att skriva om Twilley som person? Tveksamt! Missförstå mig inte nu, Dwight Twilley är en av mina stora powerpop hjältar. och med låtar som ”Looking For The Magic”, ”I’m On Fire” och "Trying To Find My Baby" har han en självklar plats i min egen lilla ”Hall of Fame”.

Ja du Stefan, nu kommer den här krönikan istället handla om nyare musik, dock med rötter från både 50-, 60-, 70-tal. Kanske till och med någon som har Twilley som influens vem vet!

Det kommer otroligt mycket bra musik där man tittar tillbaka på gamla hjältar men ändå skapar ny och spännande musik. Grupper som White Hassle, Justin & The Comsics och Drive By Truckers är lysande exempel på just detta.

White Hassle, egentligen ett hobbyprojekt för några av medlemmarna i NY punkarna Railroad Jerks, spelar någon form av ny alt country/pop. Om man letar efter influenser i deras låtar, finner man spår av bland annat, Cash, Beatles och Hank Williams, men det finns också vissa influenser från synth och electro.

Justin & The Cosmics spelar en underbar slyngelrock, med vokala drag av både John Lennon och Paul Westerberg. Justin och hans polare visar upp en respektlöshet i sättet att uttrycka sig musikaliskt, ena stunden är det vackert och skört för att i nästa stunda rocka loss i en Replacements liknande stänkare.

Drive By Truckers är kanske inte ett av världens mest nydanande band, men dom har fört alt countryn och sydstatsrocken ett steg närmare framtiden med sin underbara mix av amerikanskt rootsmusik. Det jag gillar bäst med DBT är deras ibland geniala texter, redan när första singeln kom med låten ”9 Bullets” var det texten jag fastnade för först. Men den kanske bästa texten som Patterson Hood har levererat, är ”World OF Hurt” från skivan ”A Blessing and A Curse”, låten handlar om olycklig kärlek som så många andra. Men där de flesta bara ser det bittra och mörka, ser Paterson en chans till lycka, läs utdrag ur texten nedan (hoppas att det är okej med PH) så förstår ni vad jag menar.

"To love is to feel pain" there ain't no way around it
The very nature of love is to grieve when it is over
The secret to a happy ending is knowing when to role the credits
Better role them now before something else goes wrong
No, it's a wonderful world, if you can put aside the sadness
And hang on to every ounce of beauty upon you
Better take the time to know it there ain't no way around it
If you feel anything at all


….

So if what you have is working for you, or you think that it can stand a reasonable chance, and whatever's broken seems fixable and nothing's beyond repair
If you still think about each other and smile before you remember how screwed up it's gotten or maybe dream of a time less rotten
Remember, it ain't too late to take a deep breath and throw yourself into it with everything you got

It's great to be alive

Annars är den mest lysande stjärnan på min musikaliska himmel just nu, Pete Molinari. En engelsman som låter som om han var född på andra sidan Atlanten i i en annan tid. Om ni vårdar och värdesätter era gamla vinylskivor med Hank Williams, Phil Ochs, Bob Dylan, Elvis Presley och många andra liknande artister så är Pete ett fynd. Han ser ut och låter som en självklar arvtagare till alla nämnda artister, med bra egna låtar samtidigt som han väljer sina covers med stor omsorg. Har ni ännu inte hört något, gå då in på Spotify och sök efter hans musik, eller varför inte gå direkt till källan www.damagedgoods.co.uk och beställ de skivor som finns, jag lovar, ni kommer inte bli besvikna, däremot kommer ni att vara evigt tacksamma för att ni har fått möjligheten att lyssna på gårdagens musik på väg in i framtiden.

Men för att knyta ihop säcken så kan ni som är intresserade av vad Dwight gör och hur han låter, surfa vidare till www.dwighttwilley.com och köpa några av era gamla utslitna favoritvinyler på CD.

Rock on