Bara ett Modeord?
Ett av de nya modeorden i svenskan är ”social”, vi skall ha social kompetens, vi gör en social resa, vi vill uppnå en viss social status osv. Är det så att hela Sverige utan att veta om det börjar bli socialistiskt? Nu kanske vi inte skall blanda in politik i de här sammanhangen, fast det är svårt att låta bli, det kommer säkert att slinka igenom en och annan politisk fundering längre ner i texten.
Social kompetens har blivit ett viktigt verktyg i vårt jobbsökande och umgänge, kanske till och med viktigare än betyg och arbetslivserfarenhet, detta tillsammans med vår sociala IQ ger det oss förtur på arbetsmarknaden när vår övriga kompetens är likvärdig med våra konkurrenters. Vad är då social kompetens, är den medfödd eller har vi fått den genom vår uppfostran, kan man träna till sig social kompetens fast man egentligen inte har förmågan att umgås socialt?
Nu blev det sådär många frågor igen, och som vanligt kommer ni inte få något exakt svar, utan bara mina förvirrade tankar om hur det kan eller borde vara. Hela livet är ett rollspel, där vi i varje ny situation antar en ny roll, för visst beter vi oss olika på jobbet, i hemmet, bland våra barn, ute på krogen och bland kompisar. Alla dessa roller är intränade och ingår i vår sociala kompetens, varje gång vi hamnar i en ny situation är det en ny roll som krävs för att samspelet med andra människor skall fungera. Det finns dock ganska många i vår omvärld som inte vill eller har förmågan att inordna sig i olika roller, ibland går det bra ändå, men i de flesta fall fungerar det inte alls och individen i fråga hamnar ofta i en mängd olika konflikter med sin omgivning. Detta kan i sin tur leda till att personen i fråga har svårt att behålla både jobb och kamrater och i slutänden riskerar att hamna i ett utanförskap.
Jag är helt säker på att den största delen av den sociala kompetens som vi besitter inte är medfödd utan helt miljöberoende, vi formas av den miljö vi växer upp i och tar med oss en stor del av de värderingar som våra föräldrar har och står för. Jag tror också att samhället runt omkring oss ger oss förutsättningar för att utvecklas och lyckas i olika sociala sammanhang. Skolan är en viktig del, både uppfostrings och kunskapsmässigt, en större medvetenhet och kunskap om vår omvärld och dess invånares olikheter, ger större social kompetens och främjar den globala utvecklingen.
Det finns också dom personer som har en social störning i form av olika diagnoser, t ex ADHD, Autism mm, vilket gör att dom inte kan tolka de sociala signaler och regler som styr ett normalt umgänge. I dessa fall är det vi som står vid sidan, som måste ändra vår roll och lära oss att förstå och acceptera det beteende som har lett fram till en diagnos. I många fall kan vi genom bra pedagogisk träning och rätt medicinering hjälpa dessa personer till ett någorlunda normalt liv och därigenom en plats i det sociala umgänget.
Svaret på frågan om det är möjligt att träna upp den sociala kompetensen är naturligtvis ja! Självklart kan man träna på sin sociala förmåga, men endast till en viss gräns, har man inte haft förutsättningarna från början, blir det en lång uppförsbacke innan man kommer fram till ett godtagbart resultat, och kan skörda frukterna av hårt arbete.
Ett annat problem man kan ta upp är att vissa människor är översociala, och har svårt att se var gränsen går mellan de olika sociala situationerna som uppstår i livet. Dom har det kanske ännu tuffare i vårt samhälle och misslyckas ständigt i sitt umgänge med vänner och släktingar och blir därför ofta behandla som någon sorts paria av sin omgivning.
