Ett sår som aldrig läker
Har sett på lite olika samhällsprogram i veckan, bland annat ett amerikanskt där man tittade på varför så många ungdomar mår dåligt idag och vad man kan göra för att förebygga detta. Man fick nog aldrig några riktiga svar på vad som kan göras och hur man skall göra för att förhindra att det händer.
Problemet med ungdomar som mår dåligt eskalerar också i Sverige och vi måste göra något innan det är för sent, om det nu inte är det redan. Visst kan vi skylla på samhället och att våra folkvalda inte tar sitt ansvar, men det är bara en liten del av problemet. Alla vi vuxna har del i det här, vi kan gå före med goda exempel och försöka ändra den attitydförändringen som håller på att ta kål på nästan en hel generation.
Som tur är så är inte allt svart eller vit utan det finns en jävla massa färger där emellan. Jag har dock valt att skriva en liten text om en ytterlighet, och vad som kan hända när det går som allra mest snett. Håll till godo med texten nedan och ta den inte på för stort allvar, se den mer som en extrem avart av någonting som ändå kan hända och troligtvis redan har hänt.
Precis när kvällen börjar skymma
Går hon längs de ensliga bakgatorna i Stockholms innerstad
Omlindad av en röd sammetsfilt som hon stulit från sin senaste kund
Hon bär på en liten svart trälåda innehållande souveniren hon nyss erövrat
Tyst iakttar hon alla hon möter och letar redan efter ett nytt offer
Hon smiter in på en liten bar i slutet av gatan
Redan innan hon har hunnit sätta sig erbjöds hon en drink
När hon tittar upp möter hon ett par hungriga ögon
Ögonen stirrar på henne och undrar vad hon gör en kväll som denna
Strax innan stängningsdags lämnar dom den öde baren hand i hand
Inom ett par minuter befinner dom sig i mannens sovrum
Medan han klär av sig går hon in på toaletten för att göra sig ordning
Hon tittar på sitt vita ansikte i spegeln men ser ingenting
Med van hand plockar hon fram en rakkniv och går sakta tillbaka
Mannen tittar förundrat på henne och säger med drucken röst
Sötnos, vad är det som är fel, varför gråter du?
Ingenting svarar hon, det är bara det att tårar är Guds sätt att luras
Sen höjer hon kniven och gör slut på allt med bara ett enkelt snitt
När hon går därifrån är den lilla lådan lite tyngre än innan
Men inga souvenirer kan ta bort dom minnen hon bär på
Hon flyr från djävlar, hon flyr från änglar, hon flyr från spöken
Och hon flyr från en far som utnyttjade henne och en mor som aldrig såg
Hon flyr från minnen som leder till en framtid ingen vill ha
Hon fyller sin kammare med röda hjärtan
Hjärtan av kött och blod som en påminnelse av sårbarhet
Men inget hjärta i världen kan lindra hennes smärta
Och råda bot på ett sår som aldrig läker
