Framtidens Sverige
Är det någon som vet vart vi är på väg, generation efter generation misslyckas i skolan och också senare i arbetslivet. Vad beror det då på, och finns det några enkla lösningar för att komma till rätta med problemet.
Orsakerna till att så många misslyckas med sina studier är många och frågan är mer komplex än vad man först kan tro, när man tittar på ytan. Men kanske den viktigaste orsaken är att alla människor inte passar in i vårt nya teoretiska informations- och tjänstesamhälle. Ett samhälle där det inte är fint nog eller lönsamt att jobba med händerna, utan dagens stora hjältar är de som skor sig på andras pengar. Vår kära finansmarknad med sina penga(blod)törstiga småpåvar som har makten att krossa en hel världs finanser med några felinvesteringar, styr en allt mer egoistisk och kall värld, där den starke tar vad den vill ha och den svage får leva på det som blir kvar och skylla sig själv att inte kunskapen och förmågan räcker till. Ett ord som solidaritet kommer i framtiden strykas ur SAOL, eftersom ingen längre förstår dess betydelse.
Men tillbaka till skolan, där grundproblemen skapas tack vare cyniska och kortsiktigt tänkande politiker. Redan i tidig ålder kan de som jobbar inom skolan se åt vilket håll varje enskild individ är på väg, och det är då vi måste stimulera de som i framtiden kan ta ansvar för sina egna studier och ge dom förutsättningar för att lyckas med sin akademiska utbildning. Men det absolut viktigaste är att vi fångar upp de som inte har samma förmåga eller inte är ämnade för teoretiska studier. Våra politikers visioner och ambitioner att alla skall få en grund för att kunna läsa vidare på högskolan är både vacker och berömvärd, men i verkligheten fungerar den tyvärr inte. Vi kommer alltid att ha barn och ungdomar som inte kan eller vill läsa vidare, vad skall vi då göra med dessa?
Jag har idéer om detta och även förhoppningar att vi en dag kan förverkliga några av dom. Det första vi måste göra är att ta till vara den praktiska kunskap som finns hos dessa individer, jag tror att det är där hela lösningen finns. Vi behöver införa fler lärlingsplatser, platser som delvis bekostas av företagen men även av staten. Företagen står för en mindre prestationsersättning till individen och staten står för en utbildningsersättning till arbetsgivaren. Prestationsersättningen är grundad på samma villkor som en vanlig grundlön, det vill säga närvaro. Kan vi få ett system där man börjar sin lärlingsperiod med samma ersättning som studiebidraget, och med en ökning varje halvår för att tredje året ha en ersättningsnivå på runt 5000 kr i månaden efter skatt, tror jag att vi kommer lyckas inte bara med att rädda ett stort antal individer utan också spara en massa skattepengar.
Hur kan detta då vara möjligt, säger ni, jo genom att ge de som inte kan eller vill läsa vidare, en möjlighet att lära sig ett yrke den praktiska vägen och därigenom slippa stå utanför framtidens arbetsmarknad.
De ungdomar vi inte lyckas fånga upp idag och som hamnar i någon form av utanförskap kostar samhället enorma summor varje år, droger, kriminalitet, fotbollshuliganer mm. Kan vi då minimera den kostnaden och istället lägga en del av dessa pengar på lärlingsplaster, förstår ni själva vilken vinst det blir för samhället både på ett samhällsekonomiskt och mänskligt plan.
Nu är det bara lösa tankar och ingen färdig plan, och det finns säkert tusen saker som måste lösas innan det kan bli verklighet, men då får vi väl se till att lösa dom, för så här kan vi inte fortsätta. Om det inte händer någonting snart kommer vi att förlora stora delar av våra kommande generationer, rätt ut i ett utanförskap som inte är till gagn för någon.
Det är dags att bestämma hur vi vill ha det i framtidens Sverige, skall vi ha ett samhälle där alla ges chansen till ett yrke, eller är det bara unnat de som klarar den allt mer teoretiska skolan att kunna försörja sig själva. Det är du och jag som bestämmer hur det skall se ut, genom de val vi gör, inte bara vart fjärde år utan varje dag. Genom att leva som vi lär och tänka med hjärtat i större utsträckning, så skapar vi en grogrund för ett samhälle där ordet ”Solidaritet” än en gång står för något positivt, och där vi gemensamt tar ansvar för den värld vi vill leva och uppfostra våra barn i. Själva ordet ”Solidaritet” måste tvättas rent från alla politiska stämplar och referenser och istället vara en självklarhet hos alla våra folkvalda oavsett partifärg, först då kan vi få ett samhälle vi kan känna oss trygga i och vara stolta över.
