wallofnoise - Sanningar, halvsanningar och rena lögner

Har sett på lite olika samhällsprogram i veckan, bland annat ett amerikanskt där man tittade på varför så många ungdomar mår dåligt idag och vad man kan göra för att förebygga detta. Man fick nog aldrig några riktiga svar på vad som kan göras och hur man skall göra för att förhindra att det händer.

Problemet med ungdomar som mår dåligt eskalerar också i Sverige och vi måste göra något innan det är för sent, om det nu inte är det redan. Visst kan vi skylla på samhället och att våra folkvalda inte tar sitt ansvar, men det är bara en liten del av problemet. Alla vi vuxna har del i det här, vi kan gå före med goda exempel och försöka ändra den attitydförändringen som håller på att ta kål på nästan en hel generation.

Som tur är så är inte allt svart eller vit utan det finns en jävla massa färger där emellan. Jag har dock valt att skriva en liten text om en ytterlighet, och vad som kan hända när det går som allra mest snett. Håll till godo med texten nedan och ta den inte på för stort allvar, se den mer som en extrem avart av någonting som ändå kan hända och troligtvis redan har hänt.

Precis när kvällen börjar skymma

Går hon längs de ensliga bakgatorna i Stockholms innerstad

Omlindad av en röd sammetsfilt som hon stulit från sin senaste kund

Hon bär på en liten svart trälåda innehållande souveniren hon nyss erövrat

Tyst iakttar hon alla hon möter och letar redan efter ett nytt offer

Hon smiter in på en liten bar i slutet av gatan

Redan innan hon har hunnit sätta sig erbjöds hon en drink

När hon tittar upp möter hon ett par hungriga ögon

Ögonen stirrar på henne och undrar vad hon gör en kväll som denna

Strax innan stängningsdags lämnar dom den öde baren hand i hand

Inom ett par minuter befinner dom sig i mannens sovrum

Medan han klär av sig går hon in på toaletten för att göra sig ordning

Hon tittar på sitt vita ansikte i spegeln men ser ingenting

Med van hand plockar hon fram en rakkniv och går sakta tillbaka

Mannen tittar förundrat på henne och säger med drucken röst

Sötnos, vad är det som är fel, varför gråter du?

Ingenting svarar hon, det är bara det att tårar är Guds sätt att luras

Sen höjer hon kniven och gör slut på allt med bara ett enkelt snitt

När hon går därifrån är den lilla lådan lite tyngre än innan

Men inga souvenirer kan ta bort dom minnen hon bär på

Hon flyr från djävlar, hon flyr från änglar, hon flyr från spöken

Och hon flyr från en far som utnyttjade henne och en mor som aldrig såg

Hon flyr från minnen som leder till en framtid ingen vill ha

Hon fyller sin kammare med röda hjärtan

Hjärtan av kött och blod som en påminnelse av sårbarhet

Men inget hjärta i världen kan lindra hennes smärta

Och råda bot på ett sår som aldrig läker

Är det någon som vet vart vi är på väg, generation efter generation misslyckas i skolan och också senare i arbetslivet. Vad beror det då på, och finns det några enkla lösningar för att komma till rätta med problemet.

Orsakerna till att så många misslyckas med sina studier är många och frågan är mer komplex än vad man först kan tro, när man tittar på ytan. Men kanske den viktigaste orsaken är att alla människor inte passar in i vårt nya teoretiska informations- och tjänstesamhälle. Ett samhälle där det inte är fint nog eller lönsamt att jobba med händerna, utan dagens stora hjältar är de som skor sig på andras pengar. Vår kära finansmarknad med sina penga(blod)törstiga småpåvar som har makten att krossa en hel världs finanser med några felinvesteringar, styr en allt mer egoistisk och kall värld, där den starke tar vad den vill ha och den svage får leva på det som blir kvar och skylla sig själv att inte kunskapen och förmågan räcker till. Ett ord som solidaritet kommer i framtiden strykas ur SAOL, eftersom ingen längre förstår dess betydelse.

Men tillbaka till skolan, där grundproblemen skapas tack vare cyniska och kortsiktigt tänkande politiker. Redan i tidig ålder kan de som jobbar inom skolan se åt vilket håll varje enskild individ är på väg, och det är då vi måste stimulera de som i framtiden kan ta ansvar för sina egna studier och ge dom förutsättningar för att lyckas med sin akademiska utbildning. Men det absolut viktigaste är att vi fångar upp de som inte har samma förmåga eller inte är ämnade för teoretiska studier. Våra politikers visioner och ambitioner att alla skall få en grund för att kunna läsa vidare på högskolan är både vacker och berömvärd, men i verkligheten fungerar den tyvärr inte. Vi kommer alltid att ha barn och ungdomar som inte kan eller vill läsa vidare, vad skall vi då göra med dessa?

Jag har idéer om detta och även förhoppningar att vi en dag kan förverkliga några av dom. Det första vi måste göra är att ta till vara den praktiska kunskap som finns hos dessa individer, jag tror att det är där hela lösningen finns. Vi behöver införa fler lärlingsplatser, platser som delvis bekostas av företagen men även av staten. Företagen står för en mindre prestationsersättning till individen och staten står för en utbildningsersättning till arbetsgivaren. Prestationsersättningen är grundad på samma villkor som en vanlig grundlön, det vill säga närvaro. Kan vi få ett system där man börjar sin lärlingsperiod med samma ersättning som studiebidraget, och med en ökning varje halvår för att tredje året ha en ersättningsnivå på runt 5000 kr i månaden efter skatt, tror jag att vi kommer lyckas inte bara med att rädda ett stort antal individer utan också spara en massa skattepengar.

Hur kan detta då vara möjligt, säger ni, jo genom att ge de som inte kan eller vill läsa vidare, en möjlighet att lära sig ett yrke den praktiska vägen och därigenom slippa stå utanför framtidens arbetsmarknad.

De ungdomar vi inte lyckas fånga upp idag och som hamnar i någon form av utanförskap kostar samhället enorma summor varje år, droger, kriminalitet, fotbollshuliganer mm. Kan vi då minimera den kostnaden och istället lägga en del av dessa pengar på lärlingsplaster, förstår ni själva vilken vinst det blir för samhället både på ett samhällsekonomiskt och mänskligt plan.

Nu är det bara lösa tankar och ingen färdig plan, och det finns säkert tusen saker som måste lösas innan det kan bli verklighet, men då får vi väl se till att lösa dom, för så här kan vi inte fortsätta. Om det inte händer någonting snart kommer vi att förlora stora delar av våra kommande generationer, rätt ut i ett utanförskap som inte är till gagn för någon.

Det är dags att bestämma hur vi vill ha det i framtidens Sverige, skall vi ha ett samhälle där alla ges chansen till ett yrke, eller är det bara unnat de som klarar den allt mer teoretiska skolan att kunna försörja sig själva. Det är du och jag som bestämmer hur det skall se ut, genom de val vi gör, inte bara vart fjärde år utan varje dag. Genom att leva som vi lär och tänka med hjärtat i större utsträckning, så skapar vi en grogrund för ett samhälle där ordet ”Solidaritet” än en gång står för något positivt, och där vi gemensamt tar ansvar för den värld vi vill leva och uppfostra våra barn i. Själva ordet ”Solidaritet” måste tvättas rent från alla politiska stämplar och referenser och istället vara en självklarhet hos alla våra folkvalda oavsett partifärg, först då kan vi få ett samhälle vi kan känna oss trygga i och vara stolta över.

Ett av de nya modeorden i svenskan är ”social”, vi skall ha social kompetens, vi gör en social resa, vi vill uppnå en viss social status osv. Är det så att hela Sverige utan att veta om det börjar bli socialistiskt? Nu kanske vi inte skall blanda in politik i de här sammanhangen, fast det är svårt att låta bli, det kommer säkert att slinka igenom en och annan politisk fundering längre ner i texten.

Social kompetens har blivit ett viktigt verktyg i vårt jobbsökande och umgänge, kanske till och med viktigare än betyg och arbetslivserfarenhet, detta tillsammans med vår sociala IQ ger det oss förtur på arbetsmarknaden när vår övriga kompetens är likvärdig med våra konkurrenters. Vad är då social kompetens, är den medfödd eller har vi fått den genom vår uppfostran, kan man träna till sig social kompetens fast man egentligen inte har förmågan att umgås socialt?

Nu blev det sådär många frågor igen, och som vanligt kommer ni inte få något exakt svar, utan bara mina förvirrade tankar om hur det kan eller borde vara. Hela livet är ett rollspel, där vi i varje ny situation antar en ny roll, för visst beter vi oss olika på jobbet, i hemmet, bland våra barn, ute på krogen och bland kompisar. Alla dessa roller är intränade och ingår i vår sociala kompetens, varje gång vi hamnar i en ny situation är det en ny roll som krävs för att samspelet med andra människor skall fungera. Det finns dock ganska många i vår omvärld som inte vill eller har förmågan att inordna sig i olika roller, ibland går det bra ändå, men i de flesta fall fungerar det inte alls och individen i fråga hamnar ofta i en mängd olika konflikter med sin omgivning. Detta kan i sin tur leda till att personen i fråga har svårt att behålla både jobb och kamrater och i slutänden riskerar att hamna i ett utanförskap.

Jag är helt säker på att den största delen av den sociala kompetens som vi besitter inte är medfödd utan helt miljöberoende, vi formas av den miljö vi växer upp i och tar med oss en stor del av de värderingar som våra föräldrar har och står för. Jag tror också att samhället runt omkring oss ger oss förutsättningar för att utvecklas och lyckas i olika sociala sammanhang. Skolan är en viktig del, både uppfostrings och kunskapsmässigt, en större medvetenhet och kunskap om vår omvärld och dess invånares olikheter, ger större social kompetens och främjar den globala utvecklingen.

Det finns också dom personer som har en social störning i form av olika diagnoser, t ex ADHD, Autism mm, vilket gör att dom inte kan tolka de sociala signaler och regler som styr ett normalt umgänge. I dessa fall är det vi som står vid sidan, som måste ändra vår roll och lära oss att förstå och acceptera det beteende som har lett fram till en diagnos. I många fall kan vi genom bra pedagogisk träning och rätt medicinering hjälpa dessa personer till ett någorlunda normalt liv och därigenom en plats i det sociala umgänget.

Svaret på frågan om det är möjligt att träna upp den sociala kompetensen är naturligtvis ja! Självklart kan man träna på sin sociala förmåga, men endast till en viss gräns, har man inte haft förutsättningarna från början, blir det en lång uppförsbacke innan man kommer fram till ett godtagbart resultat, och kan skörda frukterna av hårt arbete.

Ett annat problem man kan ta upp är att vissa människor är översociala, och har svårt att se var gränsen går mellan de olika sociala situationerna som uppstår i livet. Dom har det kanske ännu tuffare i vårt samhälle och misslyckas ständigt i sitt umgänge med vänner och släktingar och blir därför ofta behandla som någon sorts paria av sin omgivning.

Allt negativt som händer i Sverige just nu, är naturligtvis muslimernas fel. I alla fall vill Sverige Demokraterna få oss att tro detta. Med en massa opportunistiska osanningar och påståenden, vill demokrati motståndaren Jimmy Åkesson använda sin demokratiska rätt till att starta en debatt om den svenska invandrarpolitiken.

Varför går då JÅ, som trots sina korkade åsikter är en mycket påläst person, ut i media med sina klart rasistiska åsikter. Han vet redan på förhand att alla etablerade partier gemensamt kommer att ställa sig upp och ta avstånd från hans åsikter, och det är självklart det verkliga syftet med debattartikeln. Att kunna vinna fördelar genom sitt martyrskap är en gammal beprövad metod. Historien visar att det finns dom som har lyckats förut, en snickare från Jerusalem påverkade en stor del av världen genom att bli martyr. Nu vill jag inte dra några andra jämförelser mellan dessa två personer, så missförstå mig rätt när jag säger att det finns en lång tradition av martyrer genom historien och långt ifrån alla har fört utveckling framåt.

Jag kommer inte att bemöda mig med att påpeka eller bemöta alla oriktigheter och lögner som finns i JÅ:s debattartikel, bara konstatera att i stort sett hela artikeln bygger på svenska fördomar och grova förvanskningar av sanningen.

Skall man då ta SD:s politik på allvar? Ja självklart måste man det, att inte ta dessa extrema och odemokratiska yttringar på allvar skulle kunna få allvarliga konsekvenser i framtiden. Redan nu, endast ett par dagar efter artikeln publicerats, har SD kommit över fyraprocent spärren till riksdagen. Vill vi att Sveriges riksdag skall innehålla partier som motarbetar den demokratiska processen, och i förlängningen har som mål att avskaffa demokratin? Jag vet i alla fall att jag skall göra allt som står i min makt (nu är inte den så stor som jag skulle vilja) för att partier som SD, inte skall få något inflytande i svensk politik.

Just extremhögern vinner stora framgångar i många av de europeiska valen, en mycket skrämmande utveckling om man ser till Europas historia under de senaste 100 åren. Det verkar som vi inte har lärt oss något av historiens vingslag, eller är det så enkelt att de generationer som inte upplevt Europas mörka stunder, valt att förtränga både Hitler, Franco och Mussolini.

För att skapa ett tryggare samhälle är det allas vår skyldighet att berätta om vår kontinents historia och vad som har hänt för våra efterkommande. Europas moderna historia måste alltid hållas aktuell så det som har hänt inte skall kunna hända igen.

Varför skriver jag då detta? Därför att grunden till att partier som SD överhuvudtaget får fotfäste, finns i det vi kallar vardagsrasism. Våra egna förutfattade meningar om andra människor och kulturer skapar grunden för våra barns värderingar. Ett förfluget ord vid t ex köksbordet kan ställa till med stora problem och få oanade följder, var därför extra noga med vad ni säger och vad ni gör.

Svenska städer brinner skulle kunna vara en passande löpsedel i dessa tider. Svenska och nysvenska ungdomar sätter eld på några av de stora städernas förorter, Malmö var först men nu har det spridit sig till Göteborg och Uppsala. Jag tror inte det kommer att stanna där, fler stora och mellanstora städer i Sverige kommer att drabbas av detta till synes meningslösa våld och denna fullständigt onödiga skadegörelse.

Men vad gör vi och vad har vi gjort för att förhindra det som just nu händer i Sverige. Det är lätt att som politiker och myndighetsutövare sitta i TV och fördömma handlingar som någon annan gör sig skyldig till, och självklart skall vi kritisera det som händer och de som gör detta. Men vi måste också se vad det är som har lett fram till dagens situation och vad vi kan ändra på för att det inte skall hända igen.

Många av de ungdomar som bor i storstädernas förorter lever i ett utanförskap långt ifrån den ”verklighet” som våra styrande befinner sig i. När sedan våra folkvalda väljer att skära ner på välfärden, så är det ofta dessa ungdomar som drabbas hårdast. Fritidsgården där dom har sin trygghet läggs ner, resurser i skolan som gör att dom klara sig igenom de första nio åren dras in. Deras föräldrar blir av med jobbet och som en följd av detta också hoppet om ett bra liv.

Vill bara klargöra att jag inte försvarar den skadegörelse och det våld som förekommer, men jag tycker det är viktigt att titta nyanserat på det som händer och inte bara döma dessa ungdomar på förhand. Tänk dig att som 15 åring, med ett redant trassligt socialt liv, få beskedet din sista dag i grundskolan, tyvärr du duger inte i vårat samhälle, ett IG i fel ämne och detta är verklighet för många. Tyvärr verkar inte den regering som sitter eller någon annan för den delen, ta det här på allvar, man kan inte svika dessa ungdomar gång på gång och sedan kräva att dom skall ställa upp på samhällets regler och krav. Någonstans måste man möta dom på deras villkor och göra en gemensam plan för hur deras framtid skall se ut i det samhälle som vi alla vill ha. Ett samhälle där alla får plats och där vi mäts efter våra egna personliga kunskaper och förutsättningar, där varje individ är unik och har något att bidra med.

Tyvärr finns det en svans i samhället som är så kallade yrkesdemonstranter och uppviglare, dom finns på båda sidor av den politiska mittlinjen. Med en blodhunds skicklighet och näsa för situationer som kan leda till upplopp, rör dom sig bland missnöjda ungdomar och eldar på stämningen med målet att det skall urarta på det sätt vi har sett de senaste veckorna. I de flesta fall har dessa personer ingen koppling till de ungdomar eller det område som drabbas av meningslösa kravaller. Både den höger- och vänsterextrema sidan består av ungdomar med en ganska trygg och välordnad uppväxt, men något i deras uppväxt har gjort att dom sökt sig till ytterkligheter inom politiken och nu är deras mål att skapa oreda och kaos, underligt nog delar dom det här målet, dock har dom olika syften och framför allt skiljer sig deras slutgiltiga mål.

Självklart har förortens unga också ett eget ansvar för det som händer, men jag är säker på att om dom får chansen att tillsammans med politiker och myndigheter ta ett större ansvar för sin egen situation, tror och hoppas jag att detta kan leda framåt till en bättre situation för alla inblandade. Därför måste de folkvalda se till att verktygen finns, det är först då som vi kan bygga vidare på det samhälle vi en gång var så stolta över, där social rättvisa och trygghet var honnörsord och ordet solidaritet var lika självklart som det är bortglömt idag.

Det här handlar inte om höger- eller vänsterideal, utan är mycket viktigare än så. Det är ett gemensamt ansvar som vilar på alla medborgare, det är faktiskt vi som styr landet genom de vi valt, därför behöver vi sätta press på våra politiker, vilket parti dom än företräder, att se till att framtiden tillhör våra ungdomar.

En kollega till mig ville att jag skulle skriva en krönika om Dwight Twilley, men hur spännande känns det. ,Visst är hans senaste skivor bra, men finns det något nytt att skriva om Twilley som person? Tveksamt! Missförstå mig inte nu, Dwight Twilley är en av mina stora powerpop hjältar. och med låtar som ”Looking For The Magic”, ”I’m On Fire” och "Trying To Find My Baby" har han en självklar plats i min egen lilla ”Hall of Fame”.

Ja du Stefan, nu kommer den här krönikan istället handla om nyare musik, dock med rötter från både 50-, 60-, 70-tal. Kanske till och med någon som har Twilley som influens vem vet!

Det kommer otroligt mycket bra musik där man tittar tillbaka på gamla hjältar men ändå skapar ny och spännande musik. Grupper som White Hassle, Justin & The Comsics och Drive By Truckers är lysande exempel på just detta.

White Hassle, egentligen ett hobbyprojekt för några av medlemmarna i NY punkarna Railroad Jerks, spelar någon form av ny alt country/pop. Om man letar efter influenser i deras låtar, finner man spår av bland annat, Cash, Beatles och Hank Williams, men det finns också vissa influenser från synth och electro.

Justin & The Cosmics spelar en underbar slyngelrock, med vokala drag av både John Lennon och Paul Westerberg. Justin och hans polare visar upp en respektlöshet i sättet att uttrycka sig musikaliskt, ena stunden är det vackert och skört för att i nästa stunda rocka loss i en Replacements liknande stänkare.

Drive By Truckers är kanske inte ett av världens mest nydanande band, men dom har fört alt countryn och sydstatsrocken ett steg närmare framtiden med sin underbara mix av amerikanskt rootsmusik. Det jag gillar bäst med DBT är deras ibland geniala texter, redan när första singeln kom med låten ”9 Bullets” var det texten jag fastnade för först. Men den kanske bästa texten som Patterson Hood har levererat, är ”World OF Hurt” från skivan ”A Blessing and A Curse”, låten handlar om olycklig kärlek som så många andra. Men där de flesta bara ser det bittra och mörka, ser Paterson en chans till lycka, läs utdrag ur texten nedan (hoppas att det är okej med PH) så förstår ni vad jag menar.

"To love is to feel pain" there ain't no way around it
The very nature of love is to grieve when it is over
The secret to a happy ending is knowing when to role the credits
Better role them now before something else goes wrong
No, it's a wonderful world, if you can put aside the sadness
And hang on to every ounce of beauty upon you
Better take the time to know it there ain't no way around it
If you feel anything at all


….

So if what you have is working for you, or you think that it can stand a reasonable chance, and whatever's broken seems fixable and nothing's beyond repair
If you still think about each other and smile before you remember how screwed up it's gotten or maybe dream of a time less rotten
Remember, it ain't too late to take a deep breath and throw yourself into it with everything you got

It's great to be alive

Annars är den mest lysande stjärnan på min musikaliska himmel just nu, Pete Molinari. En engelsman som låter som om han var född på andra sidan Atlanten i i en annan tid. Om ni vårdar och värdesätter era gamla vinylskivor med Hank Williams, Phil Ochs, Bob Dylan, Elvis Presley och många andra liknande artister så är Pete ett fynd. Han ser ut och låter som en självklar arvtagare till alla nämnda artister, med bra egna låtar samtidigt som han väljer sina covers med stor omsorg. Har ni ännu inte hört något, gå då in på Spotify och sök efter hans musik, eller varför inte gå direkt till källan www.damagedgoods.co.uk och beställ de skivor som finns, jag lovar, ni kommer inte bli besvikna, däremot kommer ni att vara evigt tacksamma för att ni har fått möjligheten att lyssna på gårdagens musik på väg in i framtiden.

Men för att knyta ihop säcken så kan ni som är intresserade av vad Dwight gör och hur han låter, surfa vidare till www.dwighttwilley.com och köpa några av era gamla utslitna favoritvinyler på CD.

Rock on

Lite reflektioner från ett friidrotts VM som precis tagit slut, ett arrangemang som var fyllt med både glädje och sorg. Besvikelser och framgångar avlöste varandra på löpande band, om man ser med svenska ögon, har det mest handlat om besvikelser. Visserligen har vi haft en och annan svensk i final, kanske ska vi ta det som dom svenskar vi faktisk är och vara nöjda - att komma till final är väl bra, vi fick ju i alla fall vara med.

Spelens stora händelse var antagligen 100 meters finalen för herrar, Usain Bolt 9.58, en prestation som prytt löpsedlar över hela världen, och det med all rätt, eller? Vad är det som säger att en sänkning av världsrekordet på 100 meter är en bättre prestation än övriga världsrekord under ett VM. Kan det vara så att vi anser att 100 meter är en mycket häftigare gren än t ex 10 000 meter. Det kanske till och med är så att vältränade 100 meters löpare är sexigare än övriga idrottare. När det gäller Usain Bolt, betyder det att vi män bejakar vår kvinnliga sida och kan erkänna att en annan man är sexig! En svindlande tanke eller hur, förstår ni vilka möjligheter som helt plötsligt öppnar sig.

Med tanke på alla dopnings rykten som florerar runt Jamaicas sprinterlag, kanske vi skall vänta med de stora hyllningarna. Själv minns jag när Ben Jonson hyllades för sina 9.79, för att bara efter en kort tid senare anses som en av världens största fuskare. Hur är det med den artonåriga sydafrikanskan Caster Semenya, är "hon" en man eller kvinna. Friidrottsvärlden är så tveksam om detta att det just nu genomförs ett könstest på Caster. Om ett par veckor får vi reda på om guldloppet på 800 är värt sin vikt i guld och om Caster är en kvinna eller om allt bara är en förgylld fasad med endast förlorare i bakgrunden.

Var går då gränsen för att få tävla som kvinna, är det samma normer som gäller i övriga samhället (i alla fall i Sverige), att du betraktas som kvinna efter ditt nuvarande kön och inte det kön du är född till. Den som en gång varit man och valt att byta kön, mot vilka skall han tävla? Detsamma gäller naturligtvis tvärtom, dock tror jag inte det är så många transsexuella före detta kvinnor som vill tävla mot män. Vad säger IOK:s och andra organisationers regler, har dom klara regler för vem som är man och vem som är kvinna och vad är det som skiljer de båda könen åt enligt deras regelsystem. Hur gör man när deras regler går stick i stäv med det arrangerande landets lagar, vilka regler och lagar är det som gäller, kan t ex IOK:s regler gälla före ett lands lagar.

Självförtroende är en av de viktigaste ingredienserna inom idrotten, tror du inte på dig själv vinns inga matcher eller tävlingar. Visst kan man kämpa och ge allt men saknas det där lilla extra som avgör, spelar det ingen roll vem eller vilka som är motståndare, förlusten är ändå ett faktum.

Det finns gott om exempel på dåligt självförtroende genom åren, men tydligast av alla var nog Anders "Lillen" Eklunds, i matchen mot Frank Bruno. Redan innan matchen kom igång såg man tydligt att "Lillen" inte skulle klara mer än ett par ronder, han mötte inte Brunos blick en enda gång innan första ronden startade. Att han sen inte stod upp i mer än 71 sekunder kom inte direkt som någon överraskning med tanke på den brist på självförtroende som "Lillen" visade upp.

I lagsporter är inte det individuella självförtroendet lika viktigt, om det inte smittar av sig till de övriga i laget. En spelare är aldrig viktigare än laget, och de spelare som inte är i form eller inte har tron på sin egen kapacitet kan alltid ersättas med någon annan. Det är värre när ett helt lag saknar självförtroende och inte kan eller vågar vinna matcher, just där är mitt kära "Bajen" i dagsläget. Visst har laget spelat bra i många av de matcher som dom har förlorat, kanske till och med bättre än motståndarlaget. Men det är det där sista som avgör matcher som har saknats.

När det gäller det kollektiva självförtroendet är det inte upp till varje spelare att lyfta sig, utan de ansvariga, tränare, lagledare med flera som måste lyfta hela laget och ingjuta det självförtroende som saknas i dagsläget.  Det är först då som förlusttrenden kan vändas och laget kan börja vinna igen. Nu är det upp till Tony och dom andra i ledarstaben att använda alla medel som finns att tillgå för att få "Bajen" på rätt köl igen, och börja vinna matcher.

Många kräver Tonys avgång, och visst finns det lite substans i kraven, men jag tror ändå på den modell som "Bajen" haft den senaste tiden. Att satsa långsiktigt och ge den tränare som man anställt, tid att bygga ett lag och även få chansen att misslyckas innan framgångarna kommer. Ett lag bygge kräver tålamod och långsiktighet för att det skall hålla mer än något år, jag hoppas att styrelsen och medlemmarna tar hänsyn till detta när man diskuterar Tonys framtid i klubben.

Vi som har varit "Bajen" trogna i hela vårt liv, vet att det svänger i fotbollen och speciellt då för det lag som vi älskar så mycket. De senaste åren har förväntningarna och kraven på laget ökat, många fans minns med glädje "Guldåret" 2001, och vill naturligtvis uppleva denna obeskrivliga glädje igen. Målsättningen de senaste åtta åren har pendlat från allt till serieseger till att hänga kvar, vad målsättningen är just nu, är jag inte ens säker på att styrelsen vet. Detta ihop med ekonomiska problem, problem som verkar följa vår ordförande herr Andersson från klubb till klubb, gör inte situation lättare. För att "Bajen" skall kunna vara med och slåss i den allsvenska toppen igen krävs att det rensas upp, inte bara i laget och runt laget utan också i styrelserummet. Det är först då som fotbollslaget "Bajen" kan börja höja sin målsättning och klättra i tabellen.

Min förhoppning och tro är att som alltid så reder "Bajen" ut detta och hänger kvar i årets allsvenska, det enda som oroar mig är styrelsens sätt att hantera klubbens pengar. Jag vet inte vad som är fel, men något måste vara fel, när det saknas så mycket likvida medel, "Bajen" är ändå ett av idrotts Sveriges starkaste varumärken. Jag kan bara vädja till både styrelse och fans att vara rädda om "Bajen" som varumärke.

"Man kan inte alltid vinna, men vad spelar det för roll, vi är "Bajen" och vi är bäst ändå"

Det finns mycket att skriva om en morgon som denna, alla besvikelser i helgen som gått, krav på avgångar hit och dit och en massa andra saker. Men viktigast av allt är de nationalistiska vindar som än en gång blåser över den Europeiska kontinenten, i det här läget kommer sporten långt ner på listan över vad som är viktigt, trots att Aftonbladet skriver att "Man U våldtar".

De nationalistiska partierna ute i Europa har fått 35 mandat i EU valet, det kan jämföras med Sveriges 18 mandat. Bland annat får brittiska BNP (British National Party) preliminärt 4 mandat, inledningen på deras manifest är följande:

The British National Party exists to secure a future for the indigenous peoples of these islands in the North Atlantic which have been our homeland for millennia.

We use the term indigenous to describe the people whose ancestors were the earliest settlers here after the last great Ice Age and which have been complemented by the historic migrations from mainland Europe.

Brittiska BNP är vad Sverigedemokraterna är för oss, ett parti som gömmer sig bakom demokratiska floskler för att föra fram sin högst odemokratiska politik, i grund och botten handlar det om att skrota alla demokratiska värden, där varje människa är lika mycket värd och har samma rättigheter.

Valdeltagandet har varit lika lågt som vanligt när det gäller EU-valet, i Sverige 43 %. Detta är naturligtvis ett problem, speciellt när det gäller att stoppa odemokratiska krafter. De väljare som röstar på BNP, SD och övriga nationalistiska partier är ofta lojala och går mangrant till valurnorna. Därför blir deras procentsats större en vad den borde vara tack vare att för många väljer att inte rösta. I vissa medlemsländer var valdeltagandet så lågt som 20 %, i det läget väljer alltså 80 % att ge bort makten till ett fåtal, har vi inte lärt oss något av vår kontinents egen historia. I Sverige är det nästan 60 % som har struntat att lägga sin röst på det dom tror på, har vi blivit ett passivt folk när det gäller vilka som skall ha makten eller har vi helt enkelt slutat tro.

Skulle vilja citera vår käre gamle Povel eftersom man är tvungen att sitta inomhus en sådan här vacker morgon, när man kunde vara ute i solen och bara göra ingenting.

Helgen som gått har varit fantastisk, sett med svenska sportögon, Söderling vs Nadal, Sverige = Detroit Red Wings och Zlatan vs hela Sverige.

Att Söderling slog Nadal borde ge honom en Bragdmedalj i mina ögon, jag vet att tennis är en relativt liten sport i världen och kanske framför allt i Sverige och den tennis baksmällan vi har haft efter alla glansår med Borg, Wilander, Edberg m fl. Men att slå världsettan på det sätt han gjorde, totalt respektlöst är stort i mina ögon.

Att Detroits framgångar bygger mycket på våra svenska spelare som Franzén, Holmström, Zetterberg och framför allt Lidström råder det väl inga tvivel om. Detroit hade bara varit en misslyckad bilstad utan våra svenska stjärnor

Så till Zlatan, jag hoppas alla förstår hur stort det är att vinna skytteligan i ett land som Italien, ingen svensk har varit i närheten sedan 1955 då Gunnar Nordahl vann. Zlatan har gått från hatad till älskad av svenska folket, men trots detta så har han långt kvar till folkhjälte status, därtill är han alldeles för kaxig, i Sverige skall vi visa ödmjukhet inför uppgiften och inse att vi inte är bättre än någon annan. Det är kanske dags att vi inser att vi aldrig kommer få en större svensk stjärna på fotbollshimlen än Zlatan, och hylla honom för den han är.

Att det blev dessa tre händelser i helgen är ingen slump, vi matas dagligen med den svenska jantelagen, ingen är bättre än någon annan. Ord som lagom fyller våra sinnen och gör oss alla till medelmåttor. I helgen har dessa idrottsmän struntat i den svenska jantelagen och visat att dom är bäst när det gäller. Vi kan alla dra lärdom av detta genom att sluta vara lagom och ta för oss, det finns en värld därute som väntar på att vi skall leva fullt ut.

Må solen alltid gå vid er sida

Den senaste månaden har jag sett ett antal matcher, både live och på TV. Allt från Svenska div 4, Superettan, Allsvenskan, till Spanska- och Italienska ligan. Visst skiljer det sig åt i kvalité och intensitet, men det finns också likheter; viljan att vinna, kärleken till fotbollen, men framför allt gnället och filmandet. En till synes schysst närkamp slutar allt för ofta med någon form av livsfarlig skada där den drabbade ligger och tar på diverse onda punkter på kroppen, för att efter bara någon minut vara helt återställd och slå den frispark som blev resultatet.

Många av våra fotbollsspelande ungdomar gör precis som deras idoler gör, lägger alldeles för mycket energi på gnäll och filmning. När det gäller gnällandet så gnälls det både när man orsaker en frispark och när man får en frispark och kanske mest vid en utebliven frispark.

Senast i raden är IFK:s Pontus Wernblom, enligt min mening en av Allsvenskans mest vårdslösa spelare som ofta går in med full kraft och dobbarna före i nästan varje närkamp. När han orsakar en frispark med sin spelstil gnälls det på domaren och när han sedan blir utsatt för exakt samma spelstil gnälls det på domaren. I dessa lägen liknar Pontus mest en bortskämd primadonna och slänger ur sig fraser som "Mordförsök" mm. Nu är han inte ensam om detta i Svensk eller internationell fotboll utan bara en av många.

Tror ni, som är förebilder för våra unga spelare att ni är goda sådana eller skickar ni ut helt fel signaler. I en värld full av mobbnings- och förnedrings TV behöver de som växer upp idag några att se upp till, ansvaret är ert, ta chansen att bli dom förebilder som dom unga behöver.

Fotboll är en komplex sport med många olika parametrar, en av dom är kampmomentet. Snälla ni ta inte bort detta från fotbollen, utan den försvinner charmen och intensiteten. Stå hellre upp en gång extra istället för att kasta er i tid och otid, i längden kommer både ni och fotbollen i stort att vinna på detta, - eller hur Glenn!

En av mina stora inspiratörer när det gäller musik, förlorade i helgen kampen mot cancern. Den kom snabbt och obarmhärtigt och svepte med sig en av de stora i modern svensk musikjournalistik, Lennart Persson blev bara 58 år.

Första gången jag upptäckte Lennart, var genom tidningen Larm, jag hade precis köpt Elvis Costellos "My Aim Is True". På väg hem gick jag in på biblioteket i Vara och fick se samma ansikte som på skivan pryda nr 7 av en tidning som hette Larm. Jag lånade hem tidningen, den innehöll allt från Costello, Jam, Kinks, Ian Dury till Tom T Hall. Speciellt Lennarts krönika som kort och gott hette "Singlar" fastnade, jag tror jag har eller har haft precis alla singlar som nämns i den krönikan. Larm blev en musikalisk bibel och la den stora grunden till den skivsamling jag har idag. Lennart skrev alltid med en passion för musiken som smittade av sig, det fanns en ärlig glöd och finess som var unikt i en bransch där allt går ut på att sälja så mycket som möjligt.

Lennart var också med och startade en av Sveriges bästa skivaffärer, Musik & Konst i Malmö tillsammans med Peter Thulin. Jag minns än idag med vilken spänning man gick och hämtade posten den dagen man visste att det skulle komma en lista från Musik & Konst. Dom var alltid först med det som intressant och stod det i listan att skivan var ett måste i varje riktigt skivsamling så köpte man den. Och varje gång visade det sig stämma, många de skivor som fortfarande står ut i min samling som de bästa är köpta från den listan på rekommendation från Lennart så som: The Cramps första 12" och Jason & The Scorchers första EP.

Jag minns fortfarande nervositeten man kände första gången man stegade in till Lennart på Musik & Konst, men allt släppte när man började prata musik med. Lennart tog sig alltid tid och pratade om skivor som man borde lyssna på, ett besök hos Peter och Lennart gjorde alltid stora hål i plånboken, men jag ångrade aldrig någonsin ett inköp, musiken skapade en rikedom som var värd mer än pengar.

Under åren lärde jag känna Lennart genom alla besök i Malmö, både i affären och på ett antal konserter. Det var alltid lätt att prata med Lennart, hans djupa kärlek till musiken och hans kunskap, var något som han gärna delade med sig av. Mitt sista minne av Lennart är från sommaren 2008, när vi bodde grannar på "Down On The Farm", vi satt och drack en öl och pratade musik vid campingstugorna innan festivalen drog igång.

Lennart lämnar ett stort tomrum efter sig som inte går att fylla, men livet går vidare och det han har skrivit kommer att påminna oss om vem han var och vad han brann för.

Nu kommer vi att dränkas i schlagerfeber, porrchocker och andra mer eller mindre tänkvärda löpsedlar. Hela mediautbudet kommer att handla om den styggelse till musikunderhållning som dom kallar Schlagerfestivalen. Den här veckan frossar vi i glitter, glamour och ytlighet, allt från svenska operadivor till östeuropeiska clowner.

I mitten av allt detta kommer vår egen schlagerkung Bert stå och domdera och klaga på att östfronten gömmer sig bakom kompisröstning och att alla regler måste ändras. Att sedan vi lägger våra tunga röster på Norge, Finland och övriga grannländer, det pratas det tyst om.

Sen är den stora frågan vad och vilka är det som tävlar, jag trodde i min enfald att det var låten det handlade om, men icke. Nu fokuseras det mest på artisten och framförandet, låten kommer inte ens på en hedrande 10:e plats. Nej, lägg ner hela skiten och satsa alla miljoner på vettigare saker. Låt Christer Björkman jobba inom vården några år så kanske han hittar tillbaka till verkligheten igen.

Passa på att lyssna till Sillstryparns gamla slagdänga "Doin' The Omoralisk Schlagerfestival" istället för att fastna framför de fördummande toner som kommer att strömma ur TV-apparetn på lördag kväll.

Så har det hänt igen, svensk fotboll har än en gång förlorat mot idiotin. 12 besvikna och troligtvis alltför överförfriskade djurgårdare skapade kaos på ett flyg mellan Malmö och Stockholm. Vi "vanliga Svenssons" förfasar över dessa neanderthalare som drar fram på fotbollsmatch efter fotbollsmatch. Men är det så konstigt att dom finns, ju mer utanförskapen ökar i samhället desto mer kommer vi få dras med den här typen av företeelser.

Fotbollen har fått ta skulden och kommer att få ta skulden även i framtiden, kanske en aning orättvisst, men det är alltid lättare att skylla på en synlig syndabock en på en samhällsstruktur som ständigt monteras ned. I mina ögon är detta inte bara en fråga för fotbollen utan också en politisk fråga, inte partipolitisk, utan en gemensam angelägenhet för alla partier oavsett färg och ideologi. Vi måste ta krafttag och ta reda på vad det är som gör att unga pojkar och män, för det är mest pojkar och män, kan hata så pass mycket att sådana här saker händer. Innan vi har fått klarhet i detta kommer vi aldrig att vinna kampen mot huliganism.

Ja visst vi kan lagstifta bort det från fotbollen och det behöver vi säkert göra för att det än en gång skall bli trevligt att gå på match med sin familj. Men vi kan inte lagstifta bort företeelsen, vi kommer bara att flytta den till en annan arena och plats. Men så länge våra ungdomar känner utanförskap kommer vi inte tillrätta med problemet, och det är vårt ansvar som medborgare och medmänniskor att ändra på detta, vi kan påverka våra folkvalda att ta tag i problemet. Det har ingen betydelse vilken politisk färg vi har, tar vi inte tag i detta snart så har förlorat ett par generationer.

Jag är ju optimist så jag tror att vi kommer att lösa detta, idiotin får inte vinna den här gången. Vi tillsammans är starka nog att hindra detta, så att våra barn får växa upp i samhälle där man kan känna sig trygg och se ljust på framtiden. Fotboll är en av de saker som bäst speglar det samhälle vi lever i och just nu behöver den hjälp av oss alla. Ta ställning mot våld och trakasserier, men också mot nedskärningar och demontering av det som en gång gjorde vårt land unikt, den Svenska välfärden.

Måste bara klargöra att detta inte är ett politiskt ställningstagande, utan ett mänskligt, jag är bara så j*vla trött på att hela tiden läsa om huliganer, våldtäktsmän, mördare mm. Jag vill tro på människan och mänskligheten och den framtid som vi skall ha tillsammans.